NASA och USA:s energidepartement ingår avtal om kärnkraft i rymden

National Aeronautics and Space Administration samt USA:s energidepartement undertecknade den åttonde oktober ett nytt samförståndsavtal som syftar till att utöka arbetet med kärnkraft och framdrivning för rymduppdrag. Denna överenskommelse, som undertecknades av Jared Isaacman från rymdmyndigheten och Chris Wright från departementet, träder i kraft den första november. Samarbetet kommer att omfatta hela processen från forskning och bränsleutveckling till tester, förberedelser för uppskjutning samt operationer under själva uppdragen.

Enligt den officiella kommunikationen från National Aeronautics and Space Administration kopplas detta nya samarbete direkt till målsättningen att ha en reaktor klar för uppskjutning till månen år 2030. Myndigheten angav även i samma uttalande att man strävar efter att skjuta upp rymdfarkosten SR-1 Freedom, som drivs av kärnkraftig framdrivning, år 2028. Det är viktigt att notera att dessa angivna årtal representerar institutionens långsiktiga arbetsmål för framtiden och inte bekräftade datum för genomförda uppdrag eller levererade system.

Behovet av kontinuerlig energi för livsmiljöer, kommunikationssystem, roverfordon och resursutnyttjande på månen betonades starkt i samband med avtalet. De arbeten som omfattas inkluderar framtagandet av små värmare samt radioisotopgeneratorer som ska leverera kraft till Dragonfly-uppdraget. Som exempel på pågående gemensamma insatser nämndes även värmare som är avsedda att användas i European Space Agencys rover Rosalind Franklin.

För uppdraget Dragonfly, som ska operera på Saturnus måne Titan med hjälp av ett radioisotopdrivet kraftsystem, finns specifika tidsplaner fastställda. Den tidigaste möjliga uppskjutningen är planerad till juli 2028, medan ankomsten till Titan förväntas ske i slutet av 2034. De planerade vetenskapliga aktiviteterna på ytan beräknas pågå i ungefär tre komma tre år och innefatta insamling av mätdata och prover från olika terränger. Den åtta rotorer utrustade farkosten ska utföra undersökningar i områden som sträcker sig från sanddyner till Selk-kratern.

Den täta atmosfären på Titan, som huvudsakligen består av kväve, möjliggör för farkosten att flyga mellan flera olika platser under samma uppdrag, vilket ger möjlighet att jämföra olika ytmaterial utan att vara begränsad till den första landningszonen. En dag på Titan motsvarar cirka sexton dagar på jorden, och uppdragsplanen specificerar att fordonet kan flyga till en ny plats varannan eller var tredje Titan-dag. Under dessa flygningar, som kan nå mål flera mil bort, kommer instrumenten att analysera miljön och insamlade material vid varje stopp.

Syftet med uppdraget är att undersöka historiken kring organisk kemi på Titan och förstå under vilka förhållanden livsrelaterade processer kan utvecklas, utan att detta garanterar ett faktiskt livsfynd. Projektet, som leds av Johns Hopkins Applied Physics Laboratory, förbereder de vetenskapliga instrument som internationella team ska använda för dessa mätningar. Nyhetsplatsen Teknoblog rapporterade om dessa utvecklingar och detaljer kring det nya avtalet samt de relaterade rymdprojekten.